24 maj 2006

Mina barn och andras ungar…

…har man ju hört om! Och jag som bor på landet och tills nu levt i frid och fröjd med mina storpudlar som prydligt går omvägar runt vattenpölar och stillsamt ser på när katterna kommer apporterandes på små söta möss har nu fått revidera begreppet "mina barn och andras ungar".

Sedan Önska flyttade in här har jag hittat en ansenlig mängd möss och rått-lik. Har tänkt att min oskyldiga valp bara städat efter de proppmätta katterna och att grannen måste ha en väldigt äcklig trädgård – eftersom de största åkersorkarna och de fetaste råttorna verkar komma från hans hönshus. Vi har till och med varit på Djursjukhuset för att magpumpa den lilla tro-skyldiga valpen som säkert blivit i-tvingad förgiftade råttlik av de dominanta katterna…

Men – idag gick en talgdank upp för mig!!! Fanskapet ( den söta valpen alltså ) FÅNGAR RÅTTOR SJÄLV!!! Jag har alltså köpt en brukshund som ska spåra, söka och vara allmänt lydig – förvisso får man räkna med lite mer slitage på inredningen och familjen – men jag har ALDRIG och jag menar ALDRIG läst i rasbeskrivningen att det var en RÅTTHUND jag skaffade. Då hade jag definitivt köpt en Jack Russel – jag lovar. Samma energi men behändigare storlek.

Råtthunden avslöjade sig själv när hon pep i väg in på grannen tomt och med blixtens hastighet återvände med en GIGANTISK RÅTTA i munnen – och hon kutade rakt emot mig, stolt och uppenbart lite lik en Jack Russel. Eftersom mina röstresurser är rätt goda så släppte hon sitt byte när jag vrålade "UHHHHHHHHHÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄ" och jag lovar att råttan var minst lika stor som en katt – nåja en liten katt då.

Med bistra steg och blodsmak i munnen hämtade jag papper och bajspåse för att plocka upp katte…förlåt råttan och slänga i sopen. Mumlade något om mina äckliga grannar som håller sig med råttor och tillsammans med hundarna letade jag efter det vidriga djuret – som….var spårlöst försvunnet….Kunde valpen ha svalt den? Med tanke på storleken på råttan så hade min valp varit tvungen att vara en Anakonda för att få i sig råttan i ett nafs.

Nä – pudeln löste gåtan – genom att spåra från den plats där Önska tappat råttan – till ett hörn av rabatten där det är fullt av ogräs och bråte – alltså hade råtteländet 1. Varit levande när hon fångade den 2. I skräck gömt sig när valpen släppte taget. Och nu ligger den alltså in min trädgård och DÖR!!!!!!!!!!

Jag vill flytta till stan. Alternativt ringa Kerstin och fråga om hon har några valpar till salu som har läst sin rasbeskrivning. Kanske man avlar på hundar som är självförsörjande vad gäller föda i Frankrike – där pappa Viggo kommer ifrån… Men här i Sverige serverar vi hundarna mat flera gånger per dag – i matskål. Kan nån förklara det för min hund?

Jag kan leva med allt – jag menar allt – som valpeländet hittills hittat på. Men det här var nog spiken i kistan! Nu vågar jag ju inte pussa henne heller – tänk om det har fastnat råttludd mellan hennes tänder….

Och grannen måste jag be om ursäkt.

Lotta & Önska
(som är ett extremt dåligt namn…Härja vore bättre!) "