|
27 november 2006
En Riktig Kompis – som Lassie, en
hund som går genom eld och vatten för mig.
Så var flickdrömmen om en hund,
för mig som för så många andra. Åren – och mina hundar - har lärt mig att
drömmar gör sig bäst i fantasin, men – Önska är nog det närmsta jag hittills
kommit den där drömmen om en Riktig Kompis.
Fast nu är det ju så att
riktiga vänner hjälper varandra – när den ena är stark kan den andra vara svag.
Och det är dit vi hunnit nu i vår relation – ett sjumilakliv mot en stark
vänskap!
Hösten har bjudit på många
erfarenheter för oss bägge.
Den största omvälvningen är
Önskas löp – som påverkade henne rejält. Allt vi byggt upp försvann i ett nafs,
bildligt och bokstavligt talat.
Jag som jobbat på att dämpa
skärpa, vakt, försvar fick se min balanserade älskling förvandlas till ett
rytande muskelvidunder titt som tätt. Koncentration och tankeförmåga, analys och
balanserad handling förbyttes till röd päls med långa ben i ett enda virrvarr.
Självständighet och glupande aptit byttes ut mot kärlekstörst och kräsenhet…och
så höll det på. Nya överraskningar som växlade i takt med vädret.
Jag la ner alltihop.
Promenader – låååånga – utan
att jaga…var tillräckligt för oss alla.
De vuxna hundarna, barnen,
katterna, mannen, mormor, vännerna, arbetskamraterna…alla drog djupa suckar av
lättnad när hon sov. Numera sover vi sked hon och jag. Övrig familj får finna
sig i att dela sängen med en röd elefant som vältrar sig bredvid mig. Inte alla
kan älska en halvgalen unghund så passionerat, det får man ju förstå!
Mitt halvår som ”valpledig”
egenföretagare tog slut i oktober och jag började jobba heltid med ett nytt
tv-projekt. Som tur är – med förmånen att få ta med mig hunden på jobbet!
Extremt bra miljöträning för en hormonstinn tonåring som inte orkar tänka på
koncentrerad inlärning.
En helt vanlig arbetsdag med
3-6 miljöbyten, massor av nya människor, hundar, katter och in och ut i bilar,
hus och lokaler. Önska är helt fantastisk från dag ett och finner sig i alltihop
– och är lika nyfiket öppen inför både yorkshireterriervalpar som stora
borzoihanar, ilskna vildkatter, hundrädda byråkrater, höga stegtrappor och
tunnelbana i rusningstrafik i ett Stockholm förlamat av snökaos.
När jag skriver det här har vi
just landat på ett hotellrum i Sundsvall. Ett akutjobb tog oss hit och eftersom
det inte är någon direkt kö av hundvakter till Röda Faran så fick hon hänga med.
5 timmar i bil, gemensam middag
på MC Donalds och inkvartering på Scandic Hotel med trappor, korridorer,
kvällströtta affärsmän och alla nya ljud som omger en landsbygdshund på resa ,
promenad i avfolkat industriområde och sen in på rummet. Efter alla intryck tar
det väldigt kort tid för henne av varva ner – och nu 10 minuter efter att vi
installerat oss så ligger hon på bredsida i dubbelsängen och sover lugnt.
Jag är glad att jag halverat takten när det gäller träning av min hund. Hon är
så mycket tonåring så det räcker med att bara överleva för henne! Ena dagen
världens självförtroende och en riktig bitch! Nästa dag en liten tjej som måste
vara nära och mysa och vill vara till lags! Dessutom hinner jag se en hel del
drag hos henne som det är bra att jag upptäcker i ”privata” situationer och inte
under träning. Hennes föremålsintresse är stort - men, eftersom jag inte tränat
någon egentlig föremålshantering, byte eller apportering utan bara lekt med
grejer så har jag kunnat se att föremålsintresset inte är generellt utan väldigt
kopplat till den sociala kampen. Vilket i sin tur gör att hon sorterar och
värderar bland grejer…!!! Jag kunde kosta på mig att asgarva åt eländet eftersom
jag inte lägger någon vikt vid att hon saktar in för en boll, men gasar för en
kampleksak. Tur att jag inte stod och harvade med en träapport när jag upptäckte
detta. Min hund är envis! En bra information…till bistrare tider!
Men viktigast av allt – vi
håller på att lära känna varandra. Och när hela familjen la sig sjuk i
vinterkräksjukan och direkt därefter i influensa så var hon en riktig pärla och
värmde min säng, dag ut och dag in.
Hur det än blir med våra
tränings- och tävlingsplaner i framtiden så är det viktigaste ändå i hamn – vi
håller på att bli Riktiga Kompisar.
Sundsvall 27 november 2006,
Önska 10 månader |
